På allvar.....

En helt vanlig kväll på jobb kan ju faktiskt fortlöpa helt normalt. I normala fall. En normal vardag.
Idag också......Nästan hela kvällen!

Väldigt roligt att vara tillbaka på jubb som alla skåningar säger.
Alla mina vårdtagare var väldigt glada åt att jag var tillbaka. Känns ju faktiskt skönt att vara omtyckt.
Runda 1 gick smärtfritt & bra.

Matuppehållet likaså.....

Runda 2.
Kom till ett par varav vi hjälper mannen med benen. Ikväll var han bekymrad över en spindel i taket i sovrummet. Frun var för kort för att kunna vifta ner det äckliga lilla kräket i taket med sin flugsmälla.
Han frågar mig om jag kan ta ner den eftersom mannen har spindelfobi (Inte allvarlig grad) men ändå...

Eftersom frågan kom till mig så ville jag visa dom att detta fixar Jag.....Inga problem!
Är väl Norrlänning & van vid värre kryp än spindlar.... Ha...Lätt!

Svetten lackade i pannan & paniken var nära att utbryta inom skinnet på mig.
Jag HATAR verkligen spindlar....Verkligen LIVrädd för dom.
Detta döljde jag mycket bra. Dom upptäckte inget.

Jag frågade frun om det var ok om jag ställde mig i sängen, dock på nedersta delen av sängen för att nå att slå ihjäl kräket. (Det sista sa jag inte).
Givetvis fick jag det....

Medans jag klättrade upp i sängen bad jag trosbekännelsen tyst för mig.......
Nu stod jag där i sängen, jag höjjer handen i segerviss gest & drar på mig värsta flinet & spänner ögonen i spindeln..... Och S M A S C H där satt smällen....Jiha.....Där satt den tjöt jag lyckligt....
 
 
 
 


DÅ rullar spindeln ner på en låååååååång tråd & landar 3 CM från mitt ansikte
Spindelhelvetet tittar vildsint på mig med må bäste man - kvinna vinna blicken.

 
 
(det kan även vara så att den inte såg mig, men ändå).

Skriet från vildmarken utbröt & jag tappade all sans för mod & bara skrek jävlaspindeljävelshelvete samtidigt som jag hoppar & skriker i sängen & trasslar in mig i täcket som i sin tur resulterar i att jag tappar balansen & trillar ur sängen, sprattlar mig ur detta knyte till täcke & rusar ut i hallen.
Här gällde det inte mod längre - det var ren överlevnadsinstinkt.

Den gulliga tanten blev min räddning. Hon plockade upp spindeln som Faktiskt var död.

Jag ursäktade skriket & att jag hoppat i deras säng. Dom bara skrattade & sa att det såg så roligt ut.

Roligt?


Mannen var nöjd med min bragd eftersom han inte gillar spindlar & frun var för kort & han därmed kunde sova tryggt utan spindel attacker inatt!!
 

Mission Complete som ungarna skulle ha sagt. 
En Nästan Normal kväll på Jobb en Normal Vardag!

 
 

God Natt Folket - Var ni än befinner er. <3