lifebyanki.blogg.se

Måndag förmiddag & trött som bara den. Sovit dåligt inatt.
Allt för många drömmar som ledde till att jag låg vaken i långa perioder.

Många tankar inför kommande operation & framförallt en Förhoppning om att vara HELT bra efteråt.
Slippa smärtor,cystor & besvär.

Tiden tills nu & tiden fram till operationen är jobbig, på många vis.
Trött på att vara hemma, trött på värk & trött på att vara ledsen, trött på att vara orolig.

Jag är så tacksam över min familj, min man & mina barn som är fantastiskt bra stöd.
Mina närmsta vänner också, icke att förglömma. Är man sjuk & nedstämd så är det så viktigt med stöd & Äkta vänskap, det är det enda som räknas då.

Man behöver inte en massa, man behöver bara dem som man verkligen vet finns där för alltid vad som än händer. Dom som förgyller ens liv.

 

När man blir sjuk så kommer många tankar & funderingar fram. Det är ett himla skvalpande fram & tillbaka.
Hopp & förtvivlan. Rädsla & Oro.
Vänner som försvinner pga okunskap inför det faktum dom ställs inför.
Eller pga rädsla kanske.

Vad vet jag? Vi människor har en förmåga att stoppa huvudet i sanden & inte "se" det som händer runt om oss.
Ser vi inte - så berörs vi inte.

Jag då? Hur har jag blivit?

Jag är fortfarande den jag var innan jag blev sjuk. Jag liksom fortbestår i tiden, att jag i någon mening är samma person som jag var dagen innan allt började.

Fast med mer visdom, kunskap & empati. Något jag har mer nytta av än någonsin i framtiden i min roll som Undersköterska.

Annars är jag den densamma Nu som Innan.