lifebyanki.blogg.se

Imorgon är det första jobbedagen efter semestern. Det är med blandade känslor jag är tillbaka.
Dels för att jag längtar efter mina vårdtagare & efter mina kollegor, och det sociala liv dom står för.
Längtar tillbaka till tempot, larmen,samtalen, att vårda & ge hjälp, att vara den där förlängda hjälpande handen när ens egna kropp inte räcker till längre, Vara det där lyhörda örat, vara den där extra synen.

Samtalen med rehabteamen, förändringar & förbättringar som ska göras.
Kontakterna med anhöriga, samtalen & vårdplaneringarna, allt för att göra det som är bra mycket bättre.
Slå knut på oss själva för att lösa det omöjliga, hitta nya lösningar som passar individen bättre.

Ja, jag kan ju sitta här & räkna upp i all evighet allt det där vi gör. Detta ingår i en Undersköterskas vardag, detta & mycket mycket mer.
Ibland gråter man på vägen hem, när man inte kunde förhindra det omöjliga slutet, när vi inte kunde rädda det liv vi så hårt kämpade med, när vi var tvugna & ge upp & inse att det var över.
Vi står där proffesionella i vår roll, vi tar hand om den sjuke, vi kontaktar sjuksköterska, läkare, ambulans, polis.
Vi har de där jobbiga samtalen när ett liv håller på att brinna ut med anhöriga, vi har famnen dom gråter ut mot, vi har förståelsen & vi har kunskapen. Empati & känsla när livet är som tyngst för de drabbade.
Vi gråter i det tysta på vägen hem. Gråten som lindrar ens egna inre smärta när vi står inför svåra livsöden, våra tankar känslor & funderingar tar vi sen. Sen när vi är ensamma. 
Varför gör vi detta dag efter dag? För lönen? Åh nej, absolut inte för lönens skull, den ligger långt under det vi vill ha & Borde ha.
Dag efter dag återkommer jag till mitt jobb, vissa dagar är stressiga & vissa dagar är vi underbemannade.
Så är det i vården.

På frågan Varför?

Känslan av att göra ett proffesionellt arbete, värna om de gamla,bry sig, hjälpa & tycka om.
Att tro på vår egna förmåga att förstå det vi inte alltid rår oss på. 
Att stolt & trött logga ut på kvällen med känslan att jag ännu en gång har slagit knut på mig själv som proffesionell Undersköterska & medmänniska i nöd.

Därför jobbar jag som Undersköterska i hemvården!

 

 

Imorgon kväll är jag tillbaka igen. Har Längtat!